Kan ju säga att min dag har känts väldigt lång... Fem timmar utan min vackra dotter kändes kan jag tala om. Jag är så van att ha Emma runt mig 24 timmar om dygnet och utan henne blev de så tomt. Men jag betedde mig som om hon sov vissa delar på dagen, tassade på tå, slamrade försiktigt i köket och hade tv:n på låg volym.. Sen fick jag påminna mig om att de faktiskt bara var jag och Zigge hemma. Och då blev jag genast orolig, vad gör hon nu? äter frukt? busar? leker? sover? saknar hon mig? tar de hand om henne? de har väl inte glömt henne? ska jag ringa? typ dessa frågor kretsade i mitt huvud hela dagen, men jag försökte koppla av och tänka på annat. De har faktiskt fungerat ganska bra mellan alla telefonsamtal med nyfikna vänner, kusin och mamma som har kollat läget... Och jag kan faktiskt stolt säga att Emma klarade dagen galant. De var jag som fick den jobbiga smällen..
I morse så var alla barnen ute på dagis, de var den vanliga planeringsdagen som de har varje måndag. Så Emma tog fröken Ella i handen och traskade ut på gården utan att ens vända sig om för att vinka eller krama mig. När jag rundade hörnet så ser jag Emma sitta i sandlådan med flera av sina nya vänner och busa. Då kom tårarna och jag tog tag hårt i Zigges koppel och bara gick med snabba steg förbi. Så lättad och så orolig på samma gång.
Under dagen så har jag ändrat lite på bloggen, lagat gulasch soppa, pratat i telefon och ögonshoppat på nätet. När klockan äntligen blev 13:45 tog jag Zigge och promenerade till dagis. Emma sov när jag kom så fröken Yvonne fick väcka henne. Emma blev glad för att se mig, men tror dock jag blev gladare av att se henne. Hon är mitt enda stora beroende här i livet, mitt lyckopiller, min drog! Emmas dag på dagis hade gått mycket bra, men hon hade inte ätit så mycket. De förstår jag hon är varken särskilt förtjust i varken blodpudding eller potatisbullar. Men allt har flutit på bra och fröknarna är så förtjusta i henne och säger att hon är så charmig och lätt att ha och göra med. Stolt mamma nu, javisst! nästan, men bara nästan så jag ser fram emot att lämna henne i morgon på dagis! Hönsmamma, JA!, can´t help it!
Saknar mannen i huset, han kör på övertid idag så jag känner mig lite ensam nu när Emma var så trött så hon somnade en stund. Zigge har gjort henne sällskap. Känner egentligen också för att sova men bör hålla ögonen öppna så kanske jag får lite sömn ikväll! :D
Promenad med Jenny blir de ikväll, skönt! Älskar våra promenader. De får mig verkligen att slappna av och jag får prata ut ordentligt och känna att jag kan bara vara Malin. Inte mamma Malin, inte sambo Malin, inte kontroll Malin, inte ja ni förstår. För 1 timmes promenad är de så skönt att släppa kontrollen helt och bara vara Malin. Ni får inte missförstå mig nu, jag älskar att vara mamma, sambo, hundägare etc de är det jag lever för! :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar