I´m in pain

Emma är nu hos sin farmor och farfar över natten och fram tills dess att Pontus slutar jobba i morgon. Har så vansinnigt ont i ryggen och knäna. Men de värsta är att jag är så nere. Mår skit efter behandlingen på sjukhuset, mår ännu sämre för att jag titulerar mig själv som kanske jordens sämsta mamma, och allt detta kombinerat med för lite sömn. har fruktansvärt svårt att somna om kvällarna, finns så många måsten. När jag väl lagt mig så grubblar jag...

Jag ska verkligen inte klaga, har ju nästan allt jag någonsin vågat drömma om. Världens finaste själsfrände/sambo/fästman, Snart 2 underbara barn, radhus, hund, familj och vänner. Vad mer kan jag egentligen begära. De värsta som finns är när ens hälsa och tillstånd sätter käppar i hjulet för en och man själv målar faaan på väggen. Men hos alla människor finns de en gräns och när den är nådd spricker skalet och känslorna väller över. Här är jag nu, måste få gå neråt för att kunna klättra upp igen... Jag kommer alltid tillbaka!

Som vissa sett har jag fått in "roliga" kommentarer som är nedlåtande och tryckande, alla får säga vad dem vill, de är en öppen blogg för allmänheten. Ironiskt nog, men om en person mår dåligt så tycker vi lite till ;) Så är de ju jämnt. Men ni läsare som troget följer mig här i min vardag och de som faktiskt träffar mig i min vardag vet att jag inte är den som ger mig i första taget, kämpar, står i och tar för mig till varje pris. Sällan jag klagar eller trycker ner någon. Därför är de så jäkla skönt att kunna ha utlopp för sin känslor ibland...

Nu ska jag lägga mig i ett varmt bad, samt ta alvedon ihopp om att ryggsmärtan ska gå över..

Saknar min Emma så förbaskat mycket, men vet att hon har ju de bästa farföräldrarna ett barn kan ha och jag är fullkomligt trygg med att hon är där. Vet ju att hon har roligt!

Tack mamma och pappa för att ni kom och hjälpte till här hemma idag, och för att ni stökade fram en god middag i vårt kök! Älskar er!

Linda älskar dig med, tack för att du finns!