Härliga väder och graviditetskänslor!

Vaknade utav en hund som ville ut 08:30 i morse och en glad dotter som ville ha en ny torr blöja, samt en stor flaska välling! Och pricken över iiiiit är att de är solsken ute idag, kan man le och vara gladare. Idag mår vi faktiskt så pass bra att vi tänker gå ut en stund efter Emma vaknat från förmiddagsluren och ätit lunch! Pontus är på jobbet, även han feberfri och mår bättre! så skönt, nu får de vara nog med sjukdommar här på Storgatan. De råder även sjukdommar i Kulla, min kära mor är dunderförkyld, gick knappt att höra vad hon sa på andra sidan luren, krya på dig mammi!

Andra sjukdommar, som inte är sjukdommar igentligen är att mitt bebisillamående börjar avta, eller jag har det under kontroll om jag äter på bestämda tider med mellanmål och vanliga mål. Men de är så lätt att glömma mellanmålen och då får jag ta konsekvenserna sen. Men samtidigt fast jag kan så vill jag inte äta konstant heller. De gjorde jag ju med Emma, åt konstant, så 30 kg var ju inga problem att gå upp.
Om jag ska jämföra graviditeterna så här långt så mådde jag aldrig illa med Emma. Jag blev aldrig yr och svimfärdig. Med Emma var jag onormalt trött, de är jag inte med vi kallar den bebis. En annan likhet är att temperamentet och humöret är kaos, glad, ledsen, arg, skitförbannad, glädjetårar. Allt går om varandra hela tiden. Tv:program som jag normalt inte hade reagerat på kan göra mig ledsen. Tex, ta Biggest loser, En person har inte tappat vikt och röstas ut...Jag gråter och tycker synd om den personen. Kikade på otroliga vandringen igår, snyftar och grinar om vartannat både lycka och sorg, allt detta fast jag vet hur filmen är från början till slut. Så nog alltid känner jag igen mig i graviditeterna, haha tacos som jag älskade innan jag blev gravid med Emma går inte att äta än idag, allra helst doften får mig att vilja kräkas. Helt otroligt vad en graviditet kan göra med kroppen. Men på något sätt gillar jag att, må lite illa, bli lite yr, gråta till tv:program och inte kunna äta viss mat, graviditeten gör sig påmind och allt känns så mycket verkligare. Idag är de vecka 13+1 och ja min mage har börjat ändra form, jag är öm i brösten och svanken känns lite ostabil men annars så är de frid och fröjd!

Nu tänker jag äta lite lunch, men hörs av senare. Kanske laddar upp någon halvtaskig bild med mobilen sen eftersom våran systemkamera fortfarande har semester i USA! Tjing!