Exakt tre veckor kvar nu!

Som rubriken på detta inlägg säger, att de bara är tre veckor kvar nu! Underbart! Idag känns tanken på kejsarsnitt inte så skrämmande och farligt som de gjorde häromdan, kanske för att jag har börjat vänja mig vid tanken. Det var nog ödet som gjorde att jag blev snuvad på en vaginalförlossning. Jag menar de ingenting händer ju utan en mening. Kanske är de meningen att jag ska föda med snitt och inte vaginalt. Vem säger att just jag hade klarat av en vaginalförlossning med denna bebis, de kanske hade slutat med snitt ändå. De löper ju vissa risker med att föda i sätesbjudning.

Har ju som sagt många tankar som cirkulerar runt, runt i huvudet och städigt återkommer när man tror att man har dem under kontroll. Men som min moster sa, de är ett planerat snitt så du kommer vara vaken och uppleva babyskriken och får se honom/henne på en gång så jag ska inte se ett snitt som något dåligt utan som något jätte bra :) Var fjärde kvinna vill ju föda med snitt idag, de flesta för att de är rädda för en vaginalförlossning, att de ska spricka osv. De bästa med mig är att jag inte är rädd, inte de minsta, utan mitt snitt blev ett råd från läkare och barnmorska då bebisen sitter i säte och moderkakan ligger å stör lite. Så jag ska vänja mig helt vid tanken på snitt med denna graviditet och känna att detta är rätt, men nästa graviditet om jag får möjligheten då, så ska jag föda vaginalt!

Mannen i mitt liv, den blivande pappan.

Hjälper mig igenom vardagen när de känns lite tungt.

Gud vad jag älskar dig!